Desires kap. 5
kap. 5:
"Jag tittade omkring, det var stort och tomt samtidigt, det fanns ingen.
Det var en säng, ett kök, en toalett, och ingenting mer.
Ikuto gick till kylskåpet och tog fram en burk läsk till mig och en till sig själv, jag är blev nervös. för att det är ändå den första gången jag har vart i någon annans hus.
"Hur ska vi göra då då?"
"Vad menar du", frågade jag.
"Vill du duscha först eller ska jag?"
Jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle svara.
"Då kan jag duscha först då om du har så svårt att bestämma dig", sa han.
Jag fick bara fram: "okej."
Han gick till badrummet och sedan hörde jag vattnet som slog mot golvet i badrummet.
Jag ville också göra något för honom, han hade hjälpt mig så mycket, så jag bestämde mig för att laga middagen.
Pannkakor, gillar han kanske, tänkte jag och började att ta fram sakerna som behövdes, men jag hittade inte vetemjölen.
Jag hörde att han hade stängt av kranen, så jag kan väl gå och fråga honom.
Sakta med små steg gick jag fram till dörren, jag tog tag i handtaget och öppnade dörren.
Ett ansikte vände sig mot mig och en killkropp också.
Jag stängde dörren direkt och vände mig om.
Det ända jag fick fram var: "Förlåt, jag tänkte bara fråga en sak..."
jag hörde ett par steg som gick fram till dörren, jag hörde en hand ta tag i handtaget, men det var redan försent, jag slog i huvudet mot golvet.
Ikuto tittade omkring, med kläder på förstås, först höger och sedan vänster, och sedan fram, han såg ingen.
"Jag är här".
Han tittade neråt och såg äntligen mig, "hur gick det",sa han och böjde sig ner mot mig.
Jag såg in i hans ögon, och han i mina, sakta, sakta åkte hans ansikte fram mot mitt, mitt hjärta dunkade snabbt.
Varför dunkade det så snabbt, tänkte jag, varför stannar inte dom snabba dunkningarna?
"Misaki, vad gör...?"
Jag såg ett leende i hans ansikte, "Haruno, vad tänkte du på egentligen, jag ville bara se ditt sår".
Han tog fram ett plåster ur ett skåp brevid dörren och satte den på min panna.
"Börjar du bli hungrig, frågade han.
"Ne...", jag hann inte säga något mer, för att min mage kurrade.
Han log mot mig och mitt hjärta slog fortare och fortare!
"Sätt på dig ytterkläderna, vi går ut och äter!"
Jag gjorde precis som han gjorde och följde efter honom."
Hans skugga såg varm och skön ut, jag önskade att alla dagar i resten av mitt liv kommer att bli så här lyckligt!"
Tack för att du läste, och kom ihåg att du alltid kan skriva vad du tycker om "Desires" i kommentarerna!
//clannad
Desires kap. 4
Kap. 4:
"Jag vaknade av en mardröm, i drömmen såg jag händelserna som hade hänt, när mamma och pappa dog i bilolyckan, när Seiji var hemma och när jag kom in till huset.
Jag vill ta bort alla minnen jag har kvar, men det här måste vara ett straff för mig, eftersom att det var jag som gjorde att min lillebror dog.
Jag måste åka hem och ta hand om alla jag kan ta hand om och plugga jätte mycket i skolan så att jag kan skaffa bra jobb och tjäna mycket pengar, pengarna ska jag ge till dom jag vill skydda!
Jag tänker inte ge upp, aldrig även om händelserna fot igenom mitt huvud hela tiden.
Jag reste mig upp och bytte om till mina vanliga kläder som då var brända och smutsiga. Såren hade börjat läka, men de lämnade stora ärr efter sig.
Jag började att gå hem, fast när jag var framme var huset borta, det var inte bara huset, utan också alla minnen hade brunnit bort, inget spår hade lämnats efter sig.
Men som tur var var väskan med skolböckerna i kvar utanför trädgården.
Klockan tickade, jag sprang till skolan för att inte komma försent, men lektionen hade redan hunnit börja innan jag kom.
När jag öppnade dörren uppstod en tystnad som jag aldrig hört förut. Plötsligt tog någon tag i Monoras arm, jag vände mig om, där stod killen som hjälpte mig på sjukhuset.
Alla i klassen tittade på oss, undra varför?
"Hon har skadat sig därför kommer hon att vara ledig ett tag."
Efter att han sagt det så stängde han dörren och bar upp Monora och gick mot skolsysterns rum.
"Vad gör du, släpp mig, jag har inte sagt att jag behöver vila!"
Han sa inget, och fortsatte att gå med henne i famnen.
"Släpp mig!"
"Tror du att du kan gå i skolan med sånna skador, du har säkert slagit till huvudet, du kan knappt gå, det gör till och med ont när jag bär dig!"
Jag sa inget för att han hade helt rätt.
"vad heter du, jag vill bara veta ditt namn?"
"Misaki Ikuto, och du heter Haruno Monora,eller hur?"
"Hur visste du det?"
"Vi går i samma klass..."
Det blev en pinsam tystnad, jag trodde faktiskt att han var ett år äldre än mig.
" knack knack!"
"kom in", hörde jag någon ropa inne i rummet.
Ikuto öppnade dörren och släppte ner mig på sängen.
"tack för att du hjälpte henne Misaki."
Han sa inget och gick sedan.
Jag återvände till klassrummet efter att skolsystern hade gett mig kryckor och undersökt skadorna.
Men skoldagen var redan slut när jag kom in, alla hade börjat packa sina väskor och börjat gå hem.
Jag gick fram till mina kompisar som genast började att fråga mig om en massa saker.
"vad har du och ikuto för relationer, varför var du inte i skolan?"
"För att..."
Men så kom Ikuto och avbröt konversationen, "Hon kan inte svara på frågor just nu, hon behöver vila."
Han bar upp mig och gick ifrån skolan, "Vad tänker du göra?"
"Jag tänker ta med dig hem, du har i alla fall ingenstans att ta vägen just nu."
Jag kommenterade inte, för att allt stämde så bra."
"Desires" kap. 3
Kap. 3:
"Jag låg inte på något hårt längre jag låg på en säng och huvudet på en kudde, började att öppna ögonen.
Det var mörkt, det var natt, jag försökte att gå hem men orkade inte röra på mig. Jag kämpade till dörren , benen och knäna gjorde ont, smärtan spred sig i hela kroppen, jag kämpade och kämpade, tillslut fick jag äntligen upp dörren. Men ramlade igen, det var någonting konstigt, jag ramlade inte ner mot något hårt, jag kände kroppen falla på något mjukt och varmt.
Jag tittade upp och såg kille som jag hade sett tidigare idag, han hade svart, mörkt hår och hade på sig skoluniformen, det var han som hoppade ut från fönstret.
"Haruno( de som bor i Japan brukar säga efternamnet till de personer som de inte känner så bra), vad gör du här?"
"Du är den som hoppade ut ifrån fönstret på kvarsittningen, eller hur, vad gör du här?
"Min pappa åkte in till sjukhuset för att kan blev skadad för en bilolycka..."
"Förlåt, för att jag frågade."
"Det är lugnt, men vad gör du här?"
Jag kände att orden satt fast i halsen, istället för orden så kom tårarna ut, jag kunde inte stoppa dom, dom bara rann ner för mina kinder som vatten i kranen.
Han sa inget och började att bära in mig och sedan gick han.
Jag satt där och tänkte vad jag skulle göra, jag har ingen kvar, vad är meningen med mitt liv nu?
Jag har ingen att skydda och ta hand om, jag har ingenting kvar, bara känslor..."
"Desires" kap. 2
Kap. 2:
"jag såg ett litet ljus framför mig, jag tittade lite noggrannare, där stod en kille med blont hår, blåa byxor och en röd tjock tröja, det var Seiji!
Han började att gå mot det mörka.
-Seiji, vart ska du lämna inte mig ensam!
Han stannade till, men började då att gå igen.
-Seiji!
-Det var du som inte kom hem och räddade mig, jag kommer att lämna dig och åka till mammas och pappas värld, allt var ditt fel, sa han och sprang mot det svarta, och försvann sedan...
Jag kände att jag blev tyngre och tyngre inom mig, varför satt jag kvar, varför struntade jag i min lillebror, allt var mitt fel, allt!
Jag såg ett ljus framför mig, jag kände på min arm och där satt en nål, var var jag någonstans?
Jag drog av nålen ur armen och gick till dörren, jag var i sjukhuset.
Plötsligt hoppade Seiji upp i mitt huvud och jag kom på allt som hände, ambulansen, brandkåren, huset, eldsvådorna och smärtan jag hade.
Jag sprang mot en doktor och skrek: " var är Seiji? Var är han?!"
Han såg på mig en stund och frågade sedan:" är du Monora Haruno?"
" var är Seiji?!" han började att tänka en stund men sa sedan:" vi försökte allt vad vi kunde,men det var redan försent när han kom till sjukhuset..."
Jag kunde inte höra vad han sa, allt mummel snurrade runt i mitt huvud och allt blev suddigt igen och jag kände min kropp slå mot golvet och allt blev tyst..."
"Desires" kap. 1
Kap.1:
Regnet öste ner utanför Seiro gymnasiet, vattendropparna ramlade ner för himlen som om någon där uppe i himlen hällde vatten över byn.
-Monora!
Jag hörde någon ropa på mig, vem kan det vara?
-Monora,Monora, vakna det är lektion, hörde jag någon viska till mig.
Jag öppnade ögonen försiktigt, och såg ett mycket bekant ansikte framför mig.
Det var vår lärare!!!
-Ja vad är det fröken?!
-kan du läsa upp vad det stor på tavlan?
Jag kollade framåt mot tavlan och där stod det små konstiga bokstäver, kan det vara engelska?
-Nå, Monora kan du det här, frågade fröken igen.
-Det står väl: avzkjvdhkehkjbjobj##%%\kjsdvihb<>%]##\##%*_*><buduvhivsih!
Jag såg hur fröken blev arg och sa att jag fick kvarsittning.
- Kan någon annan läsa det här då, Ikuto kanske?
-Ja fröken, det står: "He is sittning there and eating an apple."
-Bra, allt var rätt!!
-Riiiiingg!
-Äntligen slutar vi lektionen, jag måste gå hem nu!
-Nej, Monora du går ingenstans, har du glömt kvarsittningen?
-Juste,jag som tänkte gå hem och ta hand om min lillebror, jag får väl ringa faster då.
Jag tog upp mobilen ur väskan och slog in numret.
-Hej faster, det är Monora, kan du ta hand om Seiji idag, jag kommer hem så snabbt jag kan, så snälla!!
-Jag ska faktiskt gå och shoppa idag, så tyvärr.
-Men snälla Seiji är ju bara 5år hen kan inte vara hemma själv.
-Nej,men skyll dig själv då, sa hon i telefonen och la på.
Jag försökte att komma på massor av lösningar, men kom inte fram till någon.
Just då öppnades dörren och inkommandes kom en bekant person, men vem var han egentligen, tänkte Monora.
-Tja, jag har också fått kvarsittning, för att jag somnade på lektionen innan.
-Okej, vad ska vi göra här då?
-Hej då, jag går nu, och hoppade ut genom fönstret.
-Hallå , stanna, sa Monora och tog tag i Ikutos ena ben.
-Vad håller du på med,sa Ikuto.
-Om du hoppar ner härifrån kommer du att dö!!
-Det här första våningen, sa han och hoppade ner.
Jag stod där och trodde att jag hade rätt, men kände mig helt dum i huvudet.
Men nu var det bara en halvtimme kvar tills jag får gå, klockan är redan halv sex.
Seiji har varit hemma själv ganska länge nu, hoppas att det inte har hänt något.
Plötsligt hörde jag ambulansen och brandkårsbilen utanför fönstret, jag sprang mot fönstret och kollade, de åkte mot mitt hems håll!
-Kan det ha hänt någonting?!
Nej, jag får inte gå, då kommer jag att få skriv en massa uppsatser, det är ändå bara 5 minuter kvar, jag väntar en stund till!
-riinnng, klockan ringde, jag hoppade ut från fönstret och slog knäna mot den hårda och kalla asfalten.
Jag började att blöda,men sprang hemåt!
Jag såg mitt hus,jag såg en ambulansbil, jag såg brandkåren spruta is och jag såg hela huset brinna!
Min kropp rörde av sig själv, jag såg mig själv springa in i huset, jag såg bara eldsvådor, och plötsligt blev allt suddigt och svart, utan att känna något föll jag ner för trappan som också var full av brinnande eld..."
Tack, för att du läste, jag kan inte hålla mig till att skriva nästa kapitel!
Hoppas att du gillade kapitel1 och att du vill läsa vidare!
En börja...
Hej,
Jag har funderat över det här ganska länge: jag vill börja med att faktiskt göra en liten "manga serie" utan bilder på den här bloggen.
Jag vet inte om det kommer att funka, men jag vill iaf försöka!
Jag har kommit på en liten del av den och namnen kommer då att vara på japanska, för att det känns så konstigt med svenska namn i en manga serie.
Hoppas att den blir bra då, jag kommer att lägga ut ungefär när jag har kommit på fortsättningen, det kommer nog att bli ett kapitel per veck, tror jag. ( OBS! Osäker)
Vi får se om jag lyckas jag hoppas det!!
//clannad
