clannad

Regnet öste ner utanför Seiro gymnasiet, vattendropparna ramlade ner för himlen som om någon där uppe i himlen hällde vatten över byn.

-Monora!

Jag hörde någon ropa på mig, vem kan det vara?

-Monora,Monora, vakna det är lektion, hörde jag någon viska till mig.

Jag öppnade ögonen försiktigt, och såg ett mycket bekant ansikte framför mig.

Det var vår lärare!!!

-Ja vad är det fröken?!

-kan du läsa upp vad det stor på tavlan?

Jag kollade framåt mot tavlan och där stod det små konstiga bokstäver, kan det vara engelska?

-Nå, Monora kan du det här, frågade fröken igen.

-Det står väl: avzkjvdhkehkjbjobj##%%\kjsdvihb<>%]##\##%*_*><buduvhivsih!

Jag såg hur fröken blev arg och sa att jag fick kvarsittning.

- Kan någon annan läsa det här då, Ikuto kanske?

-Ja fröken, det står: "He is sittning there and eating an apple."

-Bra, allt var rätt!!

-Riiiiingg!

-Äntligen slutar vi lektionen, jag måste gå hem nu!

-Nej, Monora du går ingenstans, har du glömt kvarsittningen?

-Juste,jag som tänkte gå hem och ta hand om min lillebror, jag får väl ringa faster då.

Jag tog upp mobilen ur väskan och slog in numret.

-Hej faster, det är Monora, kan du ta hand om Seiji idag, jag kommer hem så snabbt jag kan, så snälla!!

-Jag ska faktiskt gå och shoppa idag, så tyvärr.

-Men snälla Seiji är ju bara 5år hen kan inte vara hemma själv.

-Nej,men skyll dig själv då, sa hon i telefonen och la på.

Jag försökte att komma på massor av lösningar, men kom inte fram till någon.

Just då öppnades dörren och inkommandes kom en bekant person, men vem var han egentligen, tänkte Monora.

-Tja, jag har också fått kvarsittning, för att jag somnade på lektionen innan.

-Okej, vad ska vi göra här då?

-Hej då, jag går nu, och hoppade ut genom fönstret.

-Hallå , stanna, sa Monora och tog tag i Ikutos ena ben.

-Vad håller du på med,sa Ikuto.

-Om du hoppar ner härifrån kommer du att dö!!

-Det här första våningen, sa han och hoppade ner.

Jag stod där och trodde att jag hade rätt, men kände mig helt dum i huvudet.

Men nu var det bara en halvtimme kvar tills jag får gå, klockan är redan halv sex.

Seiji har varit hemma själv ganska länge nu, hoppas att det inte har hänt något.

Plötsligt hörde jag ambulansen och brandkårsbilen utanför fönstret, jag sprang mot fönstret och kollade, de åkte mot mitt hems håll!

-Kan det ha hänt någonting?!

Nej, jag får inte gå, då kommer jag att få skriv en massa uppsatser, det är ändå bara 5 minuter kvar, jag väntar en stund till!

-riinnng, klockan ringde, jag hoppade ut från fönstret och slog knäna mot den hårda och kalla asfalten.

Jag började att blöda,men sprang hemåt!

Jag såg mitt hus,jag såg en ambulansbil, jag såg brandkåren spruta is och jag såg hela huset brinna!

Min kropp rörde av sig själv, jag såg mig själv springa in i huset, jag såg bara eldsvådor, och plötsligt blev allt suddigt och svart, utan att känna något  föll jag ner för trappan som också var full av brinnande eld..."

Tack, för att du läste, jag kan inte hålla mig till att skriva nästa kapitel!

Hoppas att du gillade kapitel1 och att du vill läsa vidare!